Landssorg efter total kollaps

Att förlora är helt okej om man bjuder upp till motstånd. Nu spelade Finland bara dåligt.

1-6-förlusten hade varit lättare att ta om man bjudit amerikanerna på en match.

Finland assisterade till USA:s samtliga mål på ett eller annat sätt, och man var absolut inte beredda mot ett av världens mest blomstrande ishockeylandslag.

Man var loj i defensiven, sist in i närkamperna, visade ingen segerhunger (sisu) och tittade i princip på då USA pricksköt in målen.

Att ge spelare som Kane och Parise tid att sikta, är dödsdömt.

1-0…

…var ett individuellt misstag av Miikka Kiprusoff. Egentligen hans första riktiga och enda tabbe i den här turneringen – hittills.

- Jag försökte finta bort honom, men sen förflyttade han sig i sidled. Man måste kolla två gånger innan man slår en sån passning, sade Kipper efteråt till media efter att ha lagt pucken i bladet på Ryan Malone.

2-0 kom efter en idiotisk tackling av Janne Niskala som ledde till en utvisning och senare ett powerplay-mål.

Före 3-0 var det Lydmans tur att sänka en amerikan. Utvisning och ett nytt powerplay-mål.

Här var kollapsen total. Finland slutade kämpa. Man tog timeout – men inget hjälpte.

Kiprusoff…

…släppte in 4-0, skrinnade självmant ut och Bäckström byttes in.

Bäckström fick känna på samma fasa.

Det tog 15 sekunder att släppa in två mål till 5-0 och förnedrande 6-0.

Matchen var över (vi i tv-soffan började lira NHL på PS3), USA gick ner på defensiven.

Finland lyckades sätta dit tröstmålet till 1-6 genom Antti Miettinen i slutet av matchen.

Jag tror detta var den värsta förlusten jag någonsin skådat. Att bli så förnedrade, att bli så utspelade.

Det finländska psyket visade sig från sin värsta sida.

Mest lider…

…jag med Selänne, Peltonen, Lehtinen, Saku Koivu,  Timonen. Spelare som säkert inte kommer att spela ett OS igen.

Att inte få vinna det där OS-guldet. Att inte få känna den där känslan.

Det finländska hockeylandslaget är ett lag med många utdöende stjärnor, men också ett med flertalet unga talanger som ännu inte blomstrat.

Generationsskiftet är i sikte och jag måste säga att jag inte är orolig för återväxten.

“Eran” med Selänne-Koivu-Lehtinen-kedjan är snart över och ett till brons skulle inte sitta helt fel till samlingen.

Ett fint avslut, ett vackert adjö. Skulle det vara.

Sedan NHL-spelarna fick tillträde 1994 har det blivit:

Lillehammer -94 – brons

Nagano -98 – brons

Salt Lake City -02 – ut i kvarten (sexa totalt)

Turin -06 – silver

Vancouver -10 – ?

Inte helt illa – hittills.

Bronsmatchen mot Slovakien inatt blir tuff.

Finnarna spelar för sin ära. En till kollaps och landssorgen är total.

Utforska inlägg i samma kategori: Vancouver 2010 - Olympics