NHL jakten på Lord Stanley har börjat!

Igår inleddes jakten på den åtråvärda Lord Stanleys cup. Det är lika spännande varje år att följa vem som lyckas vinna. Första rundan brukar oftast innehålla överaskningar. Många tror på Detroit i första rundan i år eftersom de ”alltid” är med i slutspelet och förväntas gå långt, men jag tror att Phoenix Coyotes kommer överraska en del människor med att göra ett starkt slutspel i år. Det är alltid ett lag som kanske inte förväntas gå så långt i slutspelet som överaskar och går långt. I år tror jag det blir Phoenix. Anledningen till det är att jag tror att de har rätt mix av spelare i laget, de har en rätt bra blandning mellan äldre rutinerade spelare och unga hungriga killar. De har dessutom en grym målvakt i Ilya Bryzgalov. Samtidigt som Dave Tippett verkar få ut allt av sina spelare som coach.

San Jose Sharks slutspels monster verkar fortsätta sen de förlorade första matchen mot Colorado igår. Det ska bli intressant att se om de kan ta sig i kragen och verkligen gå längre i år och nå långt som experterna tror varje år efter deras starka grundserier de har gjort flera år i rad. Men så fort slutspelet har börjat har det tagit slut rätt fort. Återstår att se!
Eastern Conference vill man ju bara se Pittsburgh – Washington i Conference final. Den rivalitet som byggts upp där senaste åren skulle kunna bädda för en riktigt kul serie. För övrigt i första rundan tror jag Buffalo – Boston kommer bli en hård serie där det till slut kommer att avgöras mellan målvakterna Ryan Miller (Buffalo) och Tuukka Rask (Boston) Miller den lite mer rutinerade och Rask den ung rookien som slagit igenom under säsongen. Who stands tall?

Mitt första inlägg här på the hockeynest för övrigt. Skall försöka blogga lite aktivt nu under slutspelet.

//Emil

Den nya generationen har siktet inställt på guld

USA var inte lika bra för fyra år sedan i Turin. Som många säkert förstår.

Ett gäng trötta gamla gubbar som kämpade och slet för medalj.

I år ser det annorlunda ut.

USA, ett av världens mest blommande landslag har efter framgångarna i Lake Placid för 30 år sedan, inte lyckats med att vinna en OS-turnering. Då blev det guld. Ett guld man kämpat för att försvara i många många turneringar.

Man har visserligen en silvermedalj från Salt Lake 2002 och ett guld i World Cup 1996…men ett OS-guld – det väntar man fortfarande på.

Vancouver 2010 kommer bli en turnering att minnas för amerikanska fans och spelare.

Laget har redan säkrat medalj inför den stundande finalen mellan USA-Kanada, som kommer bli ett lite jävlaranamma till hockeyupplevelse.

Tror söndagens ”drömfinal” (som det så fint heter), mellan USA-Kanada kanske kan komma att bli en av de mest spektakulära hockeymatcherna i världshistorien.

Bägge lagen är formtoppade…

…Världsstjärnor i överflöd och målvakter som storspelet. Luongo och Miller tänker jag då på.

I år har USA:s utblommade och blommande stjärnor i form av Parise, Stastny, backarna Johnsson, Ryan, Pavelski, Kessel, Kane. Ja, listan bara fortsätter…visat att generationsväxlingen i USA är på god väg att nå sitt slutmål.

Men det finns fortfarande kvar talang att hämta.

I Sochi (Ryssland) om fyra år kommer USA ha det bästa laget på pappret någonsin.

Medelåldern i laget nu är 26. Finlands till exempel, ligger på över 30.

Samma siffra hade USA för fyra år sedan i Turin. Då fanns spelare som Modano, Weight, Parrish, Knuble med flera med.

1 forward och 1 back från USA-truppen 2006 finns med i Vancouver. Snacka om generationsskifte.

Finland har över hälften av spelarna kvar i laget.

USA är sevärt, intressant…och. Ja. USA är i Vancouver för att vinna – var så säkra.

Landssorg efter total kollaps

Att förlora är helt okej om man bjuder upp till motstånd. Nu spelade Finland bara dåligt.

1-6-förlusten hade varit lättare att ta om man bjudit amerikanerna på en match.

Finland assisterade till USA:s samtliga mål på ett eller annat sätt, och man var absolut inte beredda mot ett av världens mest blomstrande ishockeylandslag.

Man var loj i defensiven, sist in i närkamperna, visade ingen segerhunger (sisu) och tittade i princip på då USA pricksköt in målen.

Att ge spelare som Kane och Parise tid att sikta, är dödsdömt.

1-0…

…var ett individuellt misstag av Miikka Kiprusoff. Egentligen hans första riktiga och enda tabbe i den här turneringen – hittills.

- Jag försökte finta bort honom, men sen förflyttade han sig i sidled. Man måste kolla två gånger innan man slår en sån passning, sade Kipper efteråt till media efter att ha lagt pucken i bladet på Ryan Malone.

2-0 kom efter en idiotisk tackling av Janne Niskala som ledde till en utvisning och senare ett powerplay-mål.

Före 3-0 var det Lydmans tur att sänka en amerikan. Utvisning och ett nytt powerplay-mål.

Här var kollapsen total. Finland slutade kämpa. Man tog timeout – men inget hjälpte.

Kiprusoff…

…släppte in 4-0, skrinnade självmant ut och Bäckström byttes in.

Bäckström fick känna på samma fasa.

Det tog 15 sekunder att släppa in två mål till 5-0 och förnedrande 6-0.

Matchen var över (vi i tv-soffan började lira NHL på PS3), USA gick ner på defensiven.

Finland lyckades sätta dit tröstmålet till 1-6 genom Antti Miettinen i slutet av matchen.

Jag tror detta var den värsta förlusten jag någonsin skådat. Att bli så förnedrade, att bli så utspelade.

Det finländska psyket visade sig från sin värsta sida.

Mest lider…

…jag med Selänne, Peltonen, Lehtinen, Saku Koivu,  Timonen. Spelare som säkert inte kommer att spela ett OS igen.

Att inte få vinna det där OS-guldet. Att inte få känna den där känslan.

Det finländska hockeylandslaget är ett lag med många utdöende stjärnor, men också ett med flertalet unga talanger som ännu inte blomstrat.

Generationsskiftet är i sikte och jag måste säga att jag inte är orolig för återväxten.

”Eran” med Selänne-Koivu-Lehtinen-kedjan är snart över och ett till brons skulle inte sitta helt fel till samlingen.

Ett fint avslut, ett vackert adjö. Skulle det vara.

Sedan NHL-spelarna fick tillträde 1994 har det blivit:

Lillehammer -94 – brons

Nagano -98 – brons

Salt Lake City -02 – ut i kvarten (sexa totalt)

Turin -06 – silver

Vancouver -10 – ?

Inte helt illa – hittills.

Bronsmatchen mot Slovakien inatt blir tuff.

Finnarna spelar för sin ära. En till kollaps och landssorgen är total.

Läggmatch eller plattmatch?

Finland förlorade tidigt på måndagsmorgonen finsk tid mot Sverige med 0-3.

Spekulationerna växte efter slutsignalen om att Finland skulle ha gjort en läggmatch.

Dels för att:

- få bättre motstånd i kvartsfinalen. Nu möter man antingen Tjeckien eller Lettland.

- man visste att man skulle bli bästa tvåa i OS (vilket ger en kvartsfinalplats) fastän man skulle förlora mot Sverige

- Finland hade dessutom Jarkko Immonen på isen och några av kedjekombinationerna splittrades under matchen. Mycket konstigt att denne Immonen får chansen i en match av en hög kaliber som detta? Visst han är en duktig tekare och är ett känt namn i KHL. Men är han bättre än t.ex Miettinen?

Var darrig

En del av de här punkterna kom från svenska spelarna själva efter slutsignalen. Man beskyllde den finländska lagledningen för att ”lägga sig”, efter att många ansett att finnarna gått på halvfart.

Miikka Kiprusoff var darrig – i alla fall till en början. Sen gjorde han några spektakulära räddningar. Motståndet är nu bättre än Tyskland och Vitryssland. Och det här kanske var just den väckarklockan Finland behövde inför fortsättningen.

Finland spelade inte bra i anfallet. Bara Selänne, Filppula och bröderna Koivu hade några farligheter. Sami Salo sköt inte som han brukar,  och backarna, speciellt Pitkänens reptilhjärna fick honom att gå ut och duscha efter en brutal tackling på Hörnqvist.

- Det såg lite lurigt ut, men jag vill inte beskylla Finland för att inte ha gjort sitt bästa, säger Peter Forsberg till Expressen.

Inga powerplay-mål

Sverige som alltid har någon slags ”hemlig kraft” (kryptonit)  till att få Finland till att spela uselt, tycks bestå, och det såg man också i den här matchen. Men vi ska också komma ihåg att Sverige alltid spelar bra då de får leda matcher. Några dumma utvisningar av Finland i den första perioden och svenskarna kunde koppla greppet.

– Det finns inget att förklara bort. Motståndaren var bättre i precis allt, säger Teemu Selänne till hbl.

Finnarnas powerplay fungerade absolut inte, och man hade chansen till att komma in i matchen vid ställningen 0-2 flera gånger.

- Inte vet jag. Vi gick ut för att vinna och jag tror att Finland gjorde det också. Vi ville slippa spela en extra match, konstigt om de inte tänkte likadant, säger Fredrik Modin till Expressen.

Just grejen med extramatchen är också att Miikka Kiprusoff, som är den tilltänkta ettan behöver fler matcher för att bli så bra han kan vara. Var det taktiskt av finnarna?

Nu gick man dock ändå vidare direkt till kvartsfinal då man slutade som ”bästa tvåa” i turneringen.

- Svårt att säga. Vi spelade ett bra försvarsspel, de hade svårt att hitta några öppningar, säger Peter Forsberg.

Dödade utvisningarna

Och det var väl just det. Finland var inte redo för den här matchen. Sverige hade ett bländade försvarsspel. Man neutraliserade det finländska laget förnämligt, och dödade utvisningarna i bästa tänkbara världsklass under Finlands powerplay.

Till och med Timonen såg nervös ut. Då han slog bort pucken i sarghörnen på ett konstigt sätt.

Nä, bättre skärpa och 110 % sisu-hockey i kvartsfinalen. Annars är det hej och adjö för Selänne & c.o.

Dessa matcher väntar nu i fyra ”åttondelsfinaler”.

tis 23 feb 22:00 Vitryssland - Schweiz
tis 24 feb 02:30 Tjeckien - Lettland
tis 24 feb 05:00 Norge - Slovakien
tis 24 feb 07:00 Kanada - Tyskland

Kvartsfinaler på onsdag (tiderna ej ännu klara)

Finland mot vinnaren Tjeckien–Lettland

Ryssland mot vinnaren Kanada–Tyskland

Sverige mot vinnaren Slovakien–Norge

USA mot vinnaren Schweiz–Vitryssland

Semifinaler på fredag:

Finland/Tjeckien/Lettland mot USA/Schweiz/Vitryssland

Sverige/Slovakien/Norge mot Ryssland/Kanada/Tyskland

Nu är Teemu Selänne historisk

Teemu Selänne gjorde sin 37:e poäng i OS-sammanhang när Finland besegrade Tyskland med 5-0 natten till igår.

I och med poängen är han nu poängmässigt bäst av alla genom tiderna.

- Det här blir mitt sista OS, säger Selänne till svt efter matchen.

- Jag tror dig inte, kontrar svt-reportern och fick Selänne att skratta högt.

Skämt o sido, men Selänne fyller 40 i år och jag tror han faktiskt lägger skridskorna på hyllan efter säsongen 10-11. Alltså jag tippar på att han gör ännu en säsong i NHL.

39-årige Selänne passade fram till Kimmo Timonens 3-0 i slutet av den andra perioden, och kunde därmed bli historisk.

Han passerade Valerij Charlamov, Ryssland, Vlastimil Bubnik, Tjeckoslovakien och Harry Watson, Kanada.

- Jag spelar med bra spelare och då är det lätt att göra poäng, säger Teemu.

Matchen då.

Ja Finland gav många svar inför fortsättningen. Man testade lite olika kedjekombinationer, men förstalinan med T.Ruutu-M.Koivu-Filppula funkade bra, Lehtinen-S.Koivu-Selänne ännu bättre – och den fjärde ”checking line” med Peltonen-N.Kapanen-J.Ruutu visade att man också kan göra mål framåt, vilket ju många redan vet.

Speciellt Kapanen och Peltonen har ju alltid varit framgångsrika i poängplockningen under landslagsturneringar.

Olli Jokinen med sin halloween-mustasch (som lovat ha kvar mustaschen under hela OS efter att ha börjat odla den lagom till Halloween i höstas) såg lite vilsen ut på sin position i tredjekedjan. Men jag hoppas han, Niklas Hagman och Antti Miettinen snart hittar spelet i Sverige-matchen på måndag morgon kl 07.00.

Fyra mål i powerplay

Fyra av Finlands mål kom i numerärt överläge i segern över Tyskland.
- Vårt powerplay var riktigt bra, nu gäller det att gå vidare och ladda för matchen mot Sverige, säger Olli Jokinen.

Ett skönt besked alltså av Finland som redan innan turneringen bestämt sig för vilka tio spelare som ska köra powerplay.

Under en kort turnering kan det vara bra att ha bestämda formationer som man vet att fungerar, istället för att köra på 20 olika spelare. Positivt alltså.

Backspelet var också stundtals världsklass. Pitkänen, Timonen, Lydman, Kukkonen och Salo får alla godkänt. Niskala gör det han ska göra i powerplay (det han är i OS för att göra, då finnarna nästan enbart använder sig utav honom i de lägena).

Lepistö gjorde vad han skulle, men behöver höja sig till Sverige-matchen.

Både Finland och Sverige står på sex poäng vardera inför den sista gruppspelsomgången. Vinnaren tar hem gruppen och en plats till kvartsfinalen nästa vecka.

Kul också att se Valtteri Filppula komma igång lite mer (poänglös mot Tyskland dock) – men vilken playmaker!

Matchfakta

Finland-Tyskland 5-0 (1-0, 2-0, 2-0)

1-0 Tuomo Ruutu (Janne Niskala, Niklas Hagman), 2-0 Kimmo Timonen (Saku Koivu, Olli Jokinen), 3-0 Kimmo Timonen (Sami Salo, Teemu Selänne), 4-0 Jarkko Ruutu (Ville Peltonen, Niko Kapanen), 5-0 Joni Pitkänen (Niklas Hagman).

Statistik, resultat m.m – gå in och kika

http://svt.html.infostradasports.com/asp/lib/event/wintergames/index.asp?Page=MATCHDETAIL&SportID=113&SeasonID=477&TaalCode=256&StyleID=0&LayoutCode=1073741845&Cache=4&MatchID=188557

Vem vinner guld? HockeyNest tippar: USA

Att Ryssland och Kanada tillhör guldkandidaterna vet alla.

Bäst lag på pappret, bäst när det gäller, och bäst helt enkelt när det kommer till kritan.

Om alla experter får välja tror man att det blir en final mellan dessa två lag.

Jag är inte expert, utan hockeynörd och tror annat.

Ryssland har det tufft. Man kommer inte att hålla för favoritskapet i årets OS-turnering.

Alexander Ovechkin skyllde på isen i 1-2-förlusten mot Slovakien – det behövs egentligen inte sägas mer.

Nervositeten kan ställa till det för de grymt skickliga lirarna. De har ett lag som har allt, men det gäller också att spela ihop laget till ett vinnande koncept under en så kort turnering.

Kanada fick känna pressen mot Schweiz efter att Jonas Hiller i buren gjort en av sitt livs matcher.

(Det fanns några guldkorn från slutspelet med Ducks förra året för honom. Speciellt i segrarna över Detroit. Men matchen igår (torsdag) hamnar högt upp på topp 5-listan).

Ingen tror på lag som Finland, Tjeckien, Slovakien.

Slovakerna som i Turin vann samtliga sina gruppspelsmatcher och var obesegrade inför slutspelet. Sedan förlorade man.

Listan kan fyllas på med USA som gjort det riktigt bra så här långt.

Jag tror fortfarande Zach Parise kan bli en av turneringens bästa anfallare.

Ryan Miller i mål med en bländade statistik från NHL den här säsongen – kan bli nyckeln till en OS-medalj för amerikanerna.

Han kan bli omänskligt bra när det hettar till – och då blir det svårt att få hål på honom.

Jag tror Tjeckien kan visa att de fortfarande vill vara med och slåss med de stora.

Jag tror att Finland längtar efter det där guldet så jäkla mycket.

Tror också att Sverige kommer att göra allt i sin makt för att försvara guldet från Turin 2006.

Och jag tror att Schweiz och Tyskland kan skrälla mot vem som helst om man bara har flytet, orken och psyket på rätt sida i en eventuell kvartsfinal.

HockeyNest tror att dessa tar medalj:

Guld – USA

Silver – Ryssland

Brons – Finland

Hiller tog en poäng från ”super”-Kanada

Slovakien-Ryssland 2-1, Schweiz-Kanada 2-3. Dags att börja inse fakta:
OS i år har inte längre bara två förhandsfavoriter.

Jonas Hiller stoppade nästan 50 skott igår. Mot ett Kanada som febrilt försökte sätta dit fler mål än sina två öppningsmål.

Schweiz hade hälften så mycket skott framåt.

San Jose-killarna Dany Heatley (1-0) och Patrick Marleau (2-0 PP) satte kanadensarnas enda fullträffar efter 60 minuter.

Kanada hade sju powerplay men satte bara ett mål på alla dessa försök. Orsaken där stavas – H i l l e r.

Schweiz både reducerade och kvitterade samt visade vinnarinstinkt – och nästan lite ”sisu”.

Ivo Rüthemann satte 1-2 efter ett distinkt slagskott, och Patrick von Gunten kvitterade tack vare en kanadensisk skridsko.

Jag trodde förut Schweiz hade längre kvar till världstoppen. Man var redan där uppe och nosade innan turneringen, och kommer säkerligen växa till sig ännu mer ju längre turneringen lider.

Om tio år kommer Schweiz vara en stor hockeynation. Det är runt fem killar som är på väg in i NHL, och många giftiga unga killar i den inhemska ligan som säkerligen kommer att höja sina aktier inför framtiden – inte minst efter den här turneringen.

Hur det går i Vancouver? – Man går till kvarten, men förlorar. Tror inte man kan vinna över de allra största i turneringen – trots att man var nära mot Kanada igår.

—-

Att notera är också att Slovakien slog Ryssland med 2-1 efter straffar igår.

Slovaken Marian Hossa kvitterade till 1-1 efter att ryske KHL-centern Alexei Morozov gett ryssarna ledningen i matchen.

Pavol Demitra stod sedan för det avgörande målet i straffläggningen.

Detta Ryssland som alla bestämt sig på förhand vara oövervinnerliga.

Slovakien har ett bra lag i år. Inte minst Halak i mål, som gett Montreal färg i NHL den här säsongen.

Det kommer att bli en intressant fortsättning på OS. I skrivande stund känns det som kandidaterna till guldet ökat till fem.

Finland är ännu inte där – formässigt. Ett stort svar får finnarna efter Tysklands-matchen på lördag morgon.

Sverige vann bara med 2-0 mot detta intressanta tyska lag.

Upp till bevis för finnarna alltså.

Kan det bli ännu en OS-medalj?

Finland slog ett tråkigt Vitryssland i sin öppningsmatch av OS-hockeyn med 5-1.

- Det tredje målet (Hagmans 3-1) var mycket viktigt för oss, säger Saku Koivu till svt direkt efter matchen.

- Det var kul, jättekul att få spela i sin hemmarink och vinna med Finland i första matchen. Det finns några saker vi ska ändra på till nästa match, men i det stora hela kändes det bra, säger Sami Salo till svt.

- Jag hoppas på en repris, säger han och syftar till finalen mellan Finland och Sverige 2006.

Matchresultat: 1-0 Jokinen (Selänne, S.Koivu), 2-0 Hagman (Pitkänen, M.Koivu), 2-1 Kostitsyn (Demagin), 3-1 Hagman (M.Koivu), 4-1 Filppula (M.Koivu), 5-1 J.Ruutu (Kapanen, Kukkonen).

45-12 i skott till Finland.

Miikka Kiprusoff öppnade i mål och gjorde sin första landskamp sedan World Cup 2004. Han var också på mycket bra humör då svt intervjuade honom. Han öppnade på svenska och chockade svt-reportern.

- Det var en mycket bra match, sade Kiprusoff, sen drog han över till engelska.

- Jag tror Nicklas Bäckström startar nästa match, säger ”Kipper” efter att ha tagit tolv skott och släppt in ett i öppningsmatchen.

Bäckström fanns på bänken och Jarkko Immonen och Antero Niitymäki var utanför truppen.

Teemu Selänne gick i och med sin assist i matchen upp i delad ledning av alla tiders poängbörs i OS.

Selännes facit i OS är nu 20+16=36. I matchen mot Tyskland i helgen har han chansen att bli historisk.

—-

Öppningskedjorna i Finland:

T.Ruutu-M.Koivu-Filppula

Pitkänen-Lepistö

Lehtinen-S.Koivu-Selänne

Timonen-Salo

Miettinen-Jokinen-Hagman

Lydman-Kukkonen (Niskala)

Peltonen-Kapanen-J.Ruutu

Speciellt den första linan med T.Ruutu-M.Koivu-Filppula, kan bli den kedjan som blir nyckeln till ännu en medalj för Finland i OS-sammanhang. Filppula flyttades dock ner under matchen i förmån för Hagman. Men just motorn med M.Koivu och T.Ruutu kan bli avgörande i de stora matcherna.

Man gjorde processen kort i den första perioden mot vitryssarna med att göra två powerplay-mål genom Jokinen och Hagman, samt därefter spela hem sin första seger i detta OS. Dock reducerade vitryssarna i den andra perioden till 1-2, men segern var aldrig utom räckhåll.

Inga experter tror på Finland inför turneringen (förutom dom finländska).

Ingen i Nordamerika har rankat dem som topp 5.

Ingen tycks tro att de kan ta medalj.

Men att det är ett duktigt lag vet många.

”Laget som aldrig tar guld” – har blivit synonymen för Finland – som har lika många guldmedaljer som Storbrittanien i turneringssammanhang.

Ett guld i VM -95 har man på guldkontot.

Psykologiska spelet

På nåt sätt känns det som att Finland innerst inne INTE tror man kan vinna.

Hoppas den mentalitet i år försvunnit. Efter att man de senaste säsongerna jobbat med det psykologiska spelet i landslaget. Något vi har sett ge resultat i Euro hockey tour-turneringarna de två senaste åren.

Anledningen till att många inte tippar Finland som en medaljkandidat, är just att man aldrig vunnit det där guldet.

Man har kommit tvåa, trea och spelat bländade explosivt bra genom turneringar – inte minst i Turin 2006.

I år har man Miikka Kiprusoff i mål.

Pitkänen, Salo och  Timonen på backplats. Och dessutom en defensiv specialist i form av Lydman i försvaret.

Fyra bra kedjor

Man har fyra bra anfallskedjor – som redan innan turneringen är ihopspelade. Speciellt Selänne-S.Koivu-Lehtinen-kedjan visade att man hittar varandra precis så bra som förväntat.

Dessutom har man en förstakedja med en världsstjärna på mitten i form av Mikko Koivu (topp 10 i NHL på tekningar=oehört viktig för laget).

En storväxt center som kommer att kunna mäta sig med de allra största, precis som Olli Jokinen – som dock sett lite seg ut den här säsongen. Hoppas på bra spel av honom de kommande två veckorna.

Sist Mikko Koivu spelade OS-hockey gjorde han noll poäng på åtta matcher. I år kommer vi se något annat.

Med rätt kemi, rätt attityd och mycket  SISU ska det gå att ta medalj – också den här gången.

Tuomo Ruutu till OS = ?

Fixar han det eller inte?

En av Finlands bättre poängplockare dras fortfarande med skadebekymmer.

OS-aktuelle Tuomo Ruutu är dock på väg tillbaka.

Lagledningen i Carolina hade räknat med honom den här veckan, men hans ”upper-body-injury”, håller honom borta från spel också den här veckan. Ruutus skada kom efter ett slagsmål mot Darcy Tucker i en match mot Colorado tidigare på säsongen.

Finlands lag ser i helhet komplett ut och har inga större skavanker.

Hoppas bara Saku Koivu kommer tillbaka till den form han hade innan han blev skadad. Han har minst sagt sett lite slö ut på isen i de senaste matcherna.

Niklas Bäckström i Minnesota dras med influensa.

I övrigt ser läget stabilt ut och landslagstränare Jukka Jalonen behöver i alla fall ännu inte börja svettas.

Om Ruutu inte skulle återhämta sig, tror jag hans klubbkamrat Jussi Jokinen får förtroendet som första reserv.

Han är ju som sagt tvåa i den interna finländska poängligan på 40 poäng.

Vi får se vad som händer den närmaste tiden med Ruutu. I bästa fall kan han vara tillbaka i slutet av den här veckan – men i värsta först efter OS.

Comeback – och ännu ett mål i powerplay

-  Olli Jokinen till New York Rangers.

- Niklas Hagman till Calgary.

- Vesa Toskala till Ducks och Giguere till Toronto tillsammans med Calgary-backen Dion Phaneuf.

Det har hänt saker i NHL den närmaste tiden.

Jokinen som inte hittat poängformen (likt den han hade två säsonger i Florida), hoppas nu själv kunna få en skjuts i karriären i ett av NHL:s i särklass mest klassiska lag, New York Rangers.

Han har enligt mig trots allt gjort hyfsat bra ifrån sig i Calgary sedan han kom från Phoenix förra säsongen.

Det känns som att Jokinen redan har blommat ut, och jag tror inte han kommer att utvecklas så mycket mer under sin hockeykarriär.

65 poäng max den här säsongen, ska väl räcka för att han ska göra Rangers fans och fram för allt alla finländska fans nöjda.

Hittills har han stått för elva mål och 35 poäng på 56 matcher.

Under OS i Turin stod han för åtta poäng på lika många matcher. Det bådar väl gott?

Mål direkt

Teemu Selänne var i måndags tillbaka – efter blott två veckor på skadelistan. Jag måste säga att jag är imponerad över att han läker så snabbt.

Läkaren sa 2-6 veckor, och Selänne återvänder till det minsta antalet beräknade.

Ett skönt glädjebesked inför OS då jag tror att ”The Finnish Flash” kommer att komma i målform till Vancouver.

I måndagens match blev det ett till powerplay-mål (som vanligt), då man besegrade Florida med 3-0. 17 mål har Selänne gjort i år, drygt hälften i powerplay (8).

Selänne har gjort 35 poäng på 25 matcher i OS – vilket talar för att skörden kommer att fortsätta i bästa stil.

På landslagsnivå har alltid killar som Selänne, Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen presterat när det som mest behövts. Därför känns Jussi Jokinens frånvaro inte lika tung. Då jag tänker på vilken rutin det finns i OS-laget hos lejonen.

Men vi ska ändå lägga på minnet att Jussi har mäktat med 40 poäng på 54 matcher i år. Hans bästa poängsnitt någonsin. Hittills.

Dessutom är han näst bäst av samtliga finländare i NHL.

Bara Mikko Koivu är bättre på 49 (55 matcher).